Vers 1 I gamla tider var många bundna, av andras vilja, av jord och makt. Men några drog dit vägarna ledde, med kunskap och yrkesskicklighet i sin pack. De högg sin sten och byggde katedraler, med stadig hand och en tanke klar. Men livets största verk vi formar är den människa som vi inom oss har. Refräng En fri man gör ej vad han vill, han vet när han ska stå still. Han möter sin nästa som vän och bror, och låter handling bli starkare än ord. Vi formar vår sten, vi söker vår stig, och ingen blir färdig med att forma sig. En fri man går inte ensam, han bygger broar mellan dig och mig. Vers 2 För vrede kan binda, och stolthet förblinda, och makt kan förmörka en människas syn. Det krävs mera mod att granska sig själv än att ropa sin sanning från höjden mot skyn. Att hålla sitt ord och handla med ära, att visa respekt när åsikter går isär. Det är så vi växer och lär oss att bära det ansvar som friheten för med sig här. Refräng En fri man gör ej vad han vill, han vet när han ska stå still. Han möter sin nästa som vän och bror, och låter handling bli starkare än ord. Vi formar vår sten, vi söker vår stig, och ingen blir färdig med att forma sig. En fri man går inte ensam, han bygger broar mellan dig och mig. Avslutning Så låt oss gå sida vid sida, ej över varandra på livets väg. Vi lär medan åren stilla försvinner, och lämnar vår prägel på varje steg. För störst är ej mannen som andra behärskar, men han som sitt eget hjärta förstår. Och rikast är handen som räcks till en broder, när vägen blir svår och livet går.
