[Verse 1] Dragspelslåten ekar från en svunnen tid Hans skratt blandas med klangen (pling) från källarvåningens glädje På Jägersro satsade han, friskt och med ett leende Tjugofem tusen rakt i handen, en dag då solen sken Jag minns den nya stereon, blank och fin i mitt rum En present från Far, den bästa, när jag kände mig stum [Chorus] Min Far Postiljonen, med sin hatt och sin väska Genom snö och regn, en melodi han ville älska Han var en man av humor, med en glimt i sitt öga Ja, Min Far Postiljonen, minnen som aldrig kan döga (aldrig döga) [Verse 2] En eftermiddag, dörren öppnades för tidigt Mor stod vid spisen, han kom in, leendet var så snyggt Han sa: "Älskling, vi är gifta, du har faktiskt plikter" Mor bara skakade på huvudet, det blev inga lyckter "Ner med trosorna, jag vill pirra!" - Jag hör det som igår Hun berättade det med ett skratt, fast hon hade ett sår [Chorus] Min Far Postiljonen, med sin hatt och sin väska Genom snö och regn, en melodi han ville älska Han var en man av humor, med en glimt i sitt öga Ja, Min Far Postiljonen, minnen som aldrig kan döga (aldrig döga) [Bridge] Tiderna ändras fort, det vet väl alla nu (det vet alla nu) Ett papper ska skrivas, ett samtycke ska stå Sen kom en ny, från Berlin, flydde kulorna där (flydde kulorna) Och så fick jag en bror, som jag håller så kär [Chorus] Min Far Postiljonen, med sin hatt och sin väska Genom snö och regn, en melodi han ville älska Han var en man av humor, med en glimt i sitt öga Ja, Min Far Postiljonen, minnen som aldrig kan döga (aldrig döga) [Outro] Historier finns kvar, även om tiden går (tiden går) En postiljon och hans sånger, genom alla år Minns hans skratt, minns hans blick, minns den där dagen Ja, jag minns Min Far Postiljonen, bortom all klagan. [Orchestra fades with a final glockenspiel chime]
