Stolen Text och musik: Björn Wadström Du vet, det är lite lustigt. Jag har alltid tänkt på en stol som bara en stol. Men en dag, tittade jag på den verkligen tittade på den. Den var inte bara trä, inte bara en plats att sitta. Jag började fundera på formen av den. Hur varje repa, varje kurva, berättar en historia. Hur sättet den är byggd på, hur den känns när du sätter dig, säger något mer än bara "sätt dig ner". Visst, det är en plats att vila på, men också det är en plats att minnas. En plats att känna, att tänka, att höra till. I ett hörn står en gammal stol, sliten rygg men stadig stol. Träet bär på spår av år, fötter, skratt och tysta tår. Det är bara en stol, säger du, men jag ser mer än trä och skruv. Den bär på drömmar, liv och tid, ett stycke värld i stilla frid. Farmors garn och farfars bok, barnets gung i kvällens ljus. En tron i köket, kung och lek, en plats där vardag blir till svek. Det är bara en stol, säger du, men jag ser mer än trä och skruv. Den bär på röster, minnen kvar, av alla som en gång satt där. Kanske ser du bara form, men formen talar om en norm. Om vem som får sitta, och vem som står, vad vi bygger och vad som består. Det är bara en stol, kanske så, men jag ser något mer ändå. En liten värld, ett stort motiv en plats i mångas liv.
