(Vers 1) Jim satt på puben en fredagskväll, sa att han var kungen i hela sitt fält. Då kom Lust i uniform så fin, och sa: "Nå, Jim, vad hittar du på den här gången igen?" (Refräng) Åh, Jim och polisfröken Lust, båda gjorda av stål och rost. Hon med lagen, han med snack, tillsammans blev det alltid ett himla rack. (Vers 2) Jim körde Två hundra fyrtio lite väl fort fram, Lust stod redo med blocket i hand. "Pappren!" ropade hon med bestämd röst, Jim svarade: "Kan vi inte ta det över en korv först?" (Refräng) Åh, Jim och polisfröken Lust, ingen av dem hade särskilt brått. Hon gav böter, han gav leenden fri, och båda skrattade mil efter mil förbi. (Brygga) Hela byn stod där och glodde, på de två som alltid grälade och tjafsade. Men bakom allt ståhej och all fasad, var de egentligen ganska glada. (Sista refrängen) Åh, Jim och polisfröken Lust, två originella själar i damm och rost. När solen gick ner bakom skog och sjö, var det Jim och Lust som gav byn lite glöd.
