[Vers 1] Jag vaknar innan kroppen vill, med käken låst och rummet grått, och masken åker på i spegeln innan tandborsten ens blivit våt. Jag övar in ett litet leende, lagom snett och lagom sant, så ingen hör hur morgonen går sönder bakom “det är lugnt ibland.” Jag drar på mig mitt ansikte som skjortan jag bar igår, och ser hur någon nästan mänsklig stirrar tillbaka där jag står. Sen skämtar jag med spegeln, bara för att se om rösten bär, för låter jag mig själv bli tyst så märker jag hur tomt det är. [Refräng] Glimten i ögat. “Han ler så fint.” Glimten i ögat. “Vad bra det går.” Glimten i ögat. “Du kan väl mer?” Glimten i ögat. Ingen ser! Glimten i ögat. Han spricker snart. Glimten i ögat. Ingen ser… [Vers 2] Jag har lärt mig exakt hur mycket mörker som kan kallas självdistans, hur man säger något sjukt och får det att låta som charm. Jag skrattar åt min egen grav och folk skrattar med ibland, för det blir inte lika obehagligt om jag håller den i hand. Jag säger “fan, jag lever än” med precis rätt sorts ironi, så ingen frågar om det kanske inte längre är komedi. Och varje gång de säger att jag alltid gör dem lite glad, går jag hem med samma tomhet som jag vaknade med idag. [Refräng] Glimten i ögat. “Han ler så fint.” Glimten i ögat. “Vad bra det går.” Glimten i ögat. “Du kan väl mer?” Glimten i ögat. Ingen ser! Glimten i ögat. Han spricker snart. Glimten i ögat. Ingen ser… [Bro] Det är inget. Jag är bara trött. Det är lugnt. Det går över. Det är jobbet. Det är vädret. Det är livet. Det är jag. Det är inget. Jag är bara trött. Det är lugnt. Det går över. Men jag går inte över. [Vers 3] När dörren stängs bakom mig faller hela rollen av, och hallen tar emot mig som en öppen liten grav. Jag står kvar där med jackan på och glömmer varför jag kom hem, med dagens alla leenden som skärvor i mitt bröst igen. Jag borde äta, borde duscha, borde svara, borde bli en sådan där fungerande människa som andra tror jag är. Men jag sitter på badrumsgolvet och ler åt hur absurt det är, att alla såg mig hela dagen utan att jag någonsin var där. [Refräng – Sista] Glimten i ögat. “Han ler så fint.” Glimten i ögat. “Vad bra det går.” Glimten i ögat. “Du kan väl mer?” Glimten i ögat. Ingen ser! Glimten i ögat. Han spricker snart. Glimten i ögat. Ingen ser… [Outro] Det är inget. Jag är bara trött. Det är lugnt. Det går över. Glimten i ögat. Glimten i ögat. Glimten i ögat. Ingen ser.
