[Intro] Långsamt andetag av gryning. Ett steg, och världen känns ny. [Vers 1] Jag går där vägen tar slut, där asfalten släpper taget. Där tystnaden pratar med mig, och hjärtat får vara svaret. Jag bär inga planer mer, bara vinden i mitt hår. Här finns styrkan i att stanna kvar, när alla andra går. [Refräng] För jag är stark utan rustning, fri i det enkla jag gör. Ingen herre över själen, bara jorden jag rör. Lyckan bor i långsamheten, i timmar jag inte räknar. Jag går där vägen tar slut, och börjar leva där den stannar. [Vers 2] Jag ser dom stressa förbi, med klockan som sin herre. Men jag sår mina frön i tid, och låter sommarn bära. Jag mäter inte min kraft, i timmar eller pris. Jag mäter den i skratt, och stillhetens paradis. [Refräng] För jag är stark utan rustning, fri i det enkla jag gör. Ingen herre över själen, bara jorden jag rör. Lyckan bor i långsamheten, i timmar jag inte räknar. Jag går där vägen tar slut, och börjar leva där den stannar. [Brygga] Jag står kvar när stormen blåser, jag böjs men jag går ej sönder. Styrkan finns i att stanna, inte fly från sina drömmar. [Slutrefräng] För jag är stark utan rustning, fri i det enkla jag gör. Ingen herre över själen, bara jorden jag rör. Lyckan bor i långsamheten, i händer som vilar mjukt. Jag går där vägen tar slut – och där börjar jag till slut.
