Bo-Göte, virkesvägens väktare (Remastered)

Vers 1 Långt i Österbottens dimmor, där myrarna sjunker i sjö, kör en lastbil från järnålderns dagar, rosten är allt som den rör. Bakom ratten sitter Bo-Göte, en legend med skägg som mossa, han mumlar ord som ingen förstår – det låter mest som krossad potatis i kossa. Refräng Bo-Göte! Virkesvägens väktare! Med språket som en gåta från underjordens läktare. Bo-Göte! Träets evige chaufför! Alla hör honom tala – men ingen fattar vad han gör. Vers 2 I byn säger gamlingar viskande: ”Han har kört sen före vinterkriget.” Hans motor brummar som runor, växellådan sjunger om tidens krig och kriser. Men när han öppnar sin mun blir allt stilla, ”häärrnnn… grruhm… vööörkkärrn…” – barnen springer hem till sina mödrar, för Bo-Göte talar tungomål från helvetets kvarn. Refräng Bo-Göte! Virkesvägens väktare! Med språket som en gåta från underjordens läktare. Bo-Göte! Träets evige chaufför! Alla hör honom tala – men ingen fattar vad han gör. Brygga (med folkmusik-flöjt som övergår i hårda riff) Han lever på kaffe, på kåda och tjära, han tuggar spik när han känner sig skära. Hans CB-radio sprakar med kraft, men orden där inne är ren häxkonst och saft. Vers 3 En gång kom polisen i Närpes, för att stoppa hans skruttiga last. Men när Bo-Göte röt fram sitt språk, så började polisens hjärnor att smälta som glass. De skrev i rapporten med darrande hand: ”Vi mötte en förare från ingenmans land. Vi förstod ej hans ord, men vi fruktar hans sång, Bo-Göte kör timmer i all evighet lång.” Slutrefräng (med kör och fiol) Bo-Göte! Virkesvägens väktare! Hans skratt hörs i stormar, hans motor i slaktare. Bo-Göte! Träets evige chaufför! Han talar med skogarna – men ingen fattar vad han gör.