Glömmer aldrig den morgonen när jag var fem år Den tryggheten vet jag att man aldrig mera får Jag kan leta om det så sliter upp alla mina sår För min lycka kommer aldrig - den bara går Liv runt omkring Jag känner mig så ensam trots allt Liv runt omkring Glömmer gärna dom här åren varför ska man leva för? Varför jobba bara för att det är så som människor gör? Man tar på sig kostymen... Blir gråhårig och dör... För det finns ett system och varför vara den som förstör Bli någonting! Det enda som betyder nått är att Bli någonting! Tio satans år försvann i ett vakuum av svek! Full gas mot avgrunden, min livsfarliga lek! Kostymen blev en tvångströja, själen blev grå, På Sankt Göran fanns inget kvar att förstå! Min egen främling! Förvirrad och förlorad i spegeln står Min egen främling! Nu sitter jag här och ser min spegelbild gå i tu. Rösten som viskar: ”Vem fan är du, nu?” All min hunger, min skugga, allt jag aldrig blev – de enda orden som verkligheten skrev. Jag orkar inte dölja den, jag orkar inte dölja den... Bittra sanningen! Låt mig nu till slut slippa fly ifrån den Bittra sanningen! Existensen föregår essensen Liv runt omkring Jag känner mig så ensam trots allt Liv runt omkring
