Norden är där mitt hjärta finns

(Vers 1) Vinden viskar genom fjällens gran, Ensam vandrare, långt från all man. Stigen slingrar, stenen är kall, Minns en sång från en svunnen kväll. (Refräng) Och solen den bleknar bak horisontens rand, Ett eko av forntid i detta kalla land. Hjärtat det bultar, en stillsam melodi, Om kärlek och saknad, som aldrig vill bli fri. (Vers 2) Björken står vit mot den gråa sky, En fågel sjunger sitt vemodiga "vi". Foten trampar på frostbiten moss', Bär på minnen, en tung och kär loss. (Refräng) Och solen den bleknar bak horisontens rand, Ett eko av forntid i detta kalla land. Hjärtat det bultar, en stillsam melodi, Om kärlek och saknad, som aldrig vill bli fri. (Brygga) Men bortom de snöklädda toppar så höga, Finns en glimt av en ny dag att våga. Ett löfte om ljus, trots den mörka tid, En viskning om hopp, vid en frusen sjösid. (Refräng) Och solen den bleknar bak horisontens rand, Ett eko av forntid i detta kalla land. Hjärtat det bultar, en stillsam melodi, Om kärlek och saknad, som aldrig vill bli fri. (Outro) Vinden sjunger, tyst över hed och mo, En nordisk själ, som aldrig får ro. Aldrig får ro...