Där ljuset börjar Vers 1 När kvällen lägger skuggor över skog och stilla land, går dagen bort i tystnad som ett skepp mot fjärran strand. Men under mörkrets mantel vilar jorden varm och nära, och något ingen ögon ser är redan på sin väg. Refräng För mörkret är inte alltid ljusets gamla fiende. Ibland är det i mörkret som det första ljuset gror. Som fröet under jorden, som en stjärna bakom natt, kan något födas i det tysta innan vi förstår vad det blev. Vers 2 En vandrare går stigen där månen gömmer sig. Han vet ej vart den leder, men han fortsätter sin väg. Och kanske räcker det med en liten glöd i bröstet, när vägen ligger dold och natten vakar tyst. Refräng För mörkret är inte alltid ljusets gamla fiende. Ibland är det i mörkret som det första ljuset gror. Som fröet under jorden, som en stjärna bakom natt, kan något födas i det tysta innan vi förstår vad det blev. Vers 3 Så låt nu natten vara natt, låt tystnaden få bo. Ett träd vet när det ska vila, ett frö vet när det ska gro. Och långt bakom våra ögon kan en morgon ta sin form, medan världen ännu sover i den sista timmen före gryning. Sista refräng För mörkret är inte alltid ljusets gamla fiende. Ibland är det i mörkret som det första ljuset gror. Och när den första strålen går stilla över jord, förstår vi kanske äntligen vad natten gömde där.
