Gud: Det börjar i saltet. Det ligger över tungan, som glas mellan tänderna, som gammalt blod i brödet. Jag faller genom nattens hud. Molnen går sönder mot mina axlar. Under mig: fönster. Tusen munnar i mörkret. Jag ser era bord. Era händer över maten. Ni bryter brödet med fingrar som pekar ut en främling. En mor späder grytan och säger: Det räcker. Ett barn tuggar långsamt för att glömma att det är hungrigt. En man ler mot sin son med en mun full av ord han aldrig säger. Jag ser socker äta era tänder. Jag ser ansikten bakom glas, upplysta av andras fall. Ni ser någon blöda och ber om en bättre vinkel. Ni ser en människa gå sönder och kallar det innehåll. Jag gav er ögon. Ni gjorde dem till speglar. Jag gav er händer. Ni lärde dem priser. Jag gav er hunger. Ni gjorde den till lag. Jag gav er kärlek. Ni krävde kvitto. Jag gav er nåd. Ni sålde den i små förpackningar. Jag gav er bröd. Ni bakar det med synden. Ni knådar den varm under vit duk i era kök. Ni skär den åt era barn. Strör salt över smöret. Ät. Det är bara mat. Ni tackar för maten. Ni säger god morgon. Som om världen inte redan luktar er. Jag ser en säng: två kroppar nära, ingen beröring. En flicka lär sig förlåt innan hon vet varför. En pojke håller andan när nyckeln vrids i dörren. En präst tvättar sina händer. En hungrig kropp sover under trappan. Män i ett varmt rum säger: Det är bara siffror. Bakom väggen har någon inte råd att finnas. Kör: Vi dukar våra bord. Vi väntar på våra barn. Vi bryter vårt bröd. Vi har också namn. Gud: Just det gör mig sjuk. Jag vill inte att ni ska dö. Döden lämnar kroppar. Döden lämnar namn. Jag vill att ni aldrig ska ha fått börja. Ingen sten ska känna era fötter. Ingen vind ska bära ert språk. Inget barn ska upprepa era namn. Jag ångrar handen som formade er. Jag ångrar ljuset jag lade i era ögon. Ni såg världen och gjorde den hungrig. Ni såg varandra och lärde er äta. Ingen syndaflod. Bara salt. Ingen eld. Bara salt. Ingen nåd. Bara salt. Jag sänder inte vatten som dränker er. Jag sänder saltet. Det ska inte döda er. Det ska bevara er. Salt i era brunnar. Salt i ert bröd. Salt i era tänder när ni kysser era barn. Salt i era sår så de aldrig slutas. Salt i era böner så varje amen smakar skuld. Det som borde ruttna ska inte få dö. Det som borde glömmas ska leva i er mun. Ni ska vakna i rena lakan och känna stanken av allt ni kallade normalt. Jag skapade er. Jag skapade detta. Jag gav er en själ. Ni gjorde den till en soptipp med fönster. Jag gav er frihet. Ni gjorde den till en marknad. Jag gav er en värld. Ni gjorde den till en mun som äter sin skapare. Viderī. Jag såg er. Och det jag såg var mitt. Jag har ingen dom. Bara tyngd. Jag ser torget. Jag ser regnet. Jag ser stenen. Det börjar i saltet. Och nu faller jag.
