(Vers 1) Jim kom dundrande genom stan en sen kväll, med trasiga jeans och ett jävla gnäll. Polisfröken Lust stod där med kall blick, hon sa: "Nu räcker det, Jim, du har haft din kick." (Refräng) Jim och polisfröken Lust, två hårda skallar utan minsta trust. Han svär och skriker, hon står kvar, ingen av dem ger sig, hur galet det än var. (Vers 2) Han slog näven i bordet på kvarterets hak, sa att hela världen var rutten och svag. Lust tog ett steg fram och log lite snett: "Du snackar förbannat mycket för nån som är så lättskrämd." (Refräng) Jim och polisfröken Lust, som eld mot bensin i höststormens pust. Han letar efter bråk, hon jagar disciplin, och halva stan vet precis vad det innebär, Jim. Brygga Blåljusen blänkte över regnvåta hus, Jim sprang som fan genom gränder och grus. Lust var hack i häl med ett hånfullt skratt: "Du kan springa hela natten, jag tar dig ändå ikapp." (Sista refräng) Jim och polisfröken Lust, en evig kollision av vrede och lust. När morgonen gryr över asfalt och damm, står de fortfarande där och vägrar backa en tum
