[Verse 1] Märta har keps och en kjol med volang, trippar i takt till en sprittande sång. Hon vaknar med solen, går ut som hon är, och jitterbuggar som ingen annan här. Tjoflöjt! [Verse 2] I Slottskogen svänger hon benen i takt, med vinden i håret och danslusten intakt. Barnen applåderar, hon bugar så grant – en virvlande, skrattande, dansande tant! Tjoflöjt! [Verse 3] Vaktmästarn han stannar, får fart i sitt ben, när Märta tar tag i hans hand och ropar: “Häng me’!” Hon snurrar och studsar – så lätt och så fri, och lämnar ett leende där hon går förbi. Tjoflöjt! [Verse 4] När kvällen blir rosa och skuggorna faller, så dansar hon vidare, fri i sina steg. Slottskogen sjunger, allting får liv, när Märta ger plats åt sitt dansperspektiv. Tjoflöjt! [Verse 5] Så nästa gång vardagen känns lite grå, ta Märta som förebild – släpp kroppen och gå! Med skratt och med dans i varenda entré, blir livet som ljusast en sommarmatiné. Tjoflöjt!
