[Vers 1] Hon lärde sig på frusen is att falla utan ljud, att bära kroppen genom ljuset med disciplin som hud. [Vers 2] Nu vandrar hon bland ritningar av damm och tropisk jord, där gröna linjer måste växa genom betongens ord. [Refräng] Mellan is och hård betong, mellan regn och torr savann, går Erika genom världen som om balansen bar henne fram. [Vers 3] Europa låg i vinterdimma, kanaler, tåg och glas, men söderut fanns heta vindar och floder utan namn. [Refräng] Mellan is och hård betong, mellan regn och torr savann, går Erika genom världen som om balansen bar henne fram. [Brygga] Hon planterar skugga där solen aldrig tvekar. Hon minns fortfarande ljudet av skridskor mot morgonis. [Vers 4] Och någonstans i kvällens hetta står träd hon själv drog upp, med rötter under torra städer som vägrar ge sig upp. [Refräng] Mellan is och hård betong, mellan regn och torr savann, går Erika genom världen som om balansen bar henne fram. (riff) [Refräng] Mellan is och hård betong, mellan regn och torr savann, går Erika genom världen som om balansen bar henne fram. (Fade)
