Jag är driven av en eld i mig, torkar alla tårarna på kinden. All kärlek jag känner för dig vill få den försvinna med vinden. Ett hjärta kan gå i tu, men MITT är ett enda splitter. Man kan inte förneka känslor som så långt inne sitter. Jag försöker förneka det jag längst inne gömmer, men man kan inte påverka det man på nätterna drömmer. Jag ska bara vara … är. Jag ska bara vara … här. Vill inte känna … känner. Vill inte sakna … saknar. Jag önskar att du försvann … ibland. Jag önskar du inte fanns … någon annanstans. Vill inte drömma … drömmer. Vill inte längta … längtar. Jag ska bara vara … är. Jag ska bara vara … här. Jag önskar att du vore här. Jag vill ha dig så det gör ont. Jag vill dela dina svåra stunder. Men det enda som hittills hänt är att jag vet att jag snart går under. Kan DU stava till kärlek? Har DU någonsin känt så här? Förstå att vissa dagar vill man inte leva, man bara överlever och är. Jag ska bara vara … är. Jag ska bara vara … här. Vill inte känna … känner. Vill inte sakna … saknar. Jag önskar att du försvann … ibland. Jag önskar du inte fanns … någon annanstans. Vill inte drömma … drömmer. Vill inte längta … längtar. Jag ska bara vara … är. Jag ska bara vara … här. Jag önskar att du vore här. Jag vill smeka dig varm, sova nära dig på natten. Vill du ska klara dig utan mig, så som man lever utan vatten. Den dag jag kan ärligt säga alla känslorna tagit slut, ska jag se dig i dina ögon och förklara hur jag kände för dig förut. Ändå finns det en gnutta hopp, att du någonting kanske känner, att du älskar mig lite mer än man älskar sina vänner.
