Vers 1 När jorden vaknar, stilla och mjuk, och solen värmer mark och jord, då spirar livet ur vår jord och viskar tyst: »Jag finns här nu.» Vers 2 Luften är mild och doftar nytt, av hopp om allt som snart ska ske, och vinden stryker lätt förbi, och dagarna blir längre med. Refräng Det spirar nu, det gror i fred, en liten sång i allt som är. Jag känner något stort och nära, som andas stilla här hos mig. Vers 3 Det är som världen andas djupt, som om det finns en större väg. I allt som lever, allt som gror, finns något ljust som följer mig. Vers 4 Vem är det som ger ljus åt allt, åt varje knopp som öppnar sig? Vem målar himlen blå och stor, och väcker undran djupt i mig? Refräng Det spirar nu, det gror i fred, en liten sång i allt som är. Jag känner något stort och nära, som andas stilla här hos mig.
