Sierskan siar, spåkvinnan spår Nornorna väver med brusten tråd I drömmen Cassandra, du bilderna får du hittar mönstret men ingen förstår och ingen hör dig när du slår dig fram genom tistlar, slüj och snår längs stigar där ödet rår i skuggan som viskar och fäller en tår. Vi var bara tio år Jag frågar hur du mår Du ler, du spelar svår "Världen går mot undergång, men vi är barn om vi får, ännu några år" jag ser dig där du går och elden din brinner och lämnar spår dina fötter genom aska i skolans korridor Jag var som alla andra Du var alltid helt dig själv. Åh Cassandra, Där jag ville passa in som en foglig liten del Där var du bara din ensam emot världen och ändå var du hel Åh Cassandra, ändå var du hel Jag minns ditt röda hår över smuts och färska sår du var en själ man aldrig når Och även när allt sjunker finns ett fåtal man ej får men elden din den brinner, lämnar glödande kål röken pyr från aska i skolans korridor Jag var som alla andra Du var alltid helt dig själv. Åh Cassandra, Där jag ville passa in som en foglig liten del Där var du bara din ensam emot världen och ändå var du hel Åh Cassandra, ändå var du hel Maskros frodas, knoppar slår ut ur asfalt varje vår Fast vuxna sina händer tvår som om ingen sett de slag du får Jag minns jag stod vid din port den natt, Dom bar dig bort på bår Jag var som alla andra Du var alltid helt dig själv. Åh Cassandra, Där jag ville passa in som en foglig liten del Där var du bara din ensam emot världen men nu och evigt hel Åh Cassandra, nu och evigt hel
