När hösten tänder sina ljus Vers 1 Se björken står i gyllne skrud, och rönnen glöder röd. En stilla vind går genom skogen, och bär en hemlig tröst. På stigen ligger löv av guld, som stjärnor på vår stig, och solen tänder små små lågor där skymningen går förbi. Refräng När hösten tänder sina ljus i mörkret kväll efter kväll, blir skogen som ett öppet hus av gyllne löv och kväll. Och mellan gamla stammar går ett ljus vi knappast ser, som säger att där något slutar, där börjar något mer. Vers 2 En bäck går klar mellan grå stenar, och dimman vilar vit. En ensam fågel söker söder, men lämnar spår av liv. De nakna grenarna mot himlen står mörka, starka, fria, och ovanför dem tänds en stjärna som visar vägen hem. Vers 3 Vi går tillsammans genom skogen, och orden blir så få. Ett löv faller mellan händer, och vinden låter det gå. Men någonstans bakom det mörka står himlen ännu klar. Och när den första stjärnan tänds, förstår man vad man har. Så låt nu löven falla ner, låt natten komma still. För även när det mörknar här, finns ljuset om vi vill.
0/500