[Vers] Du var utropstecknet, som tog mig med storm. Huvudpersonen, när min berättelse tog form. Jag hoppades på mening som aldrig blev av. För jag förblev en notering i din marginal. [Refräng] Jag var ett mellanslag i historien om ditt liv. Bara ett avbrott, en paus i din melodi. En fotnot längst ner, där ingen riktigt ser, En del av ett kapitel, men aldrig något mer. [Brygga] Jag ville vara rubriken, som fångade din blick. Den som fick huvudrollen, i ditt manuskript. Men allt som jag sa’ skrevs med osynligt bläck. Jag var en bro mellan tankar, ett kort bindestreck. [Refräng] Jag var ett mellanslag i historien om ditt liv. Bara ett avbrott, en paus i din melodi. En fotnot längst ner, där ingen riktigt ser, En del av ett kapitel, men aldrig något mer.
