[Intro – instrumental, soft nyckelharpa in minor, distant drum pulse] [Verse 1 – quiet, reflective] Så lång var vintern, så kall och grå Tyst stod marken där vi brukat gå Stegen ekar där inga svar Snön föll tung över tomma dar Elden falnade natt för natt Skogen sov och himlen var matt Jag bar din frånvaro som is I frusen jord, i stilla dis [Refrain – slightly brighter tone, hint of hope] Men ljuset vänder, jag känner det nu En strimma värme där skuggan stod Vid horisonten i morgonens brand Något rör sig över frusen strand Du är på väg, jag vet det så Vinden viskar: “Snart ska vi gå” [Verse 2 – more warmth, subtle strings enter] Droppar faller från tak och gren Isen spricker i å och sten Jorden andas, mörk och våt Fröet vaknar i sin vrå Fåglar provar en trevande sång Dagen dröjer sig kvar en gång Och i mitt bröst en stilla glöd Som trotsar vinterns bleka död [Refrain – fuller, more open] För ljuset stiger, jag ser det klart Färger spirar ur vinterhart Vid horisonten i kvällens sken Tycker jag se dig där igen Du är på väg genom tid och land Steg i sanden, tass mot strand [Bridge – emotional lift, near tears but hopeful] Kanske bär våren ditt hjärtas slag Kanske gömmer den svar en dag I varje knopp som spricker fri Finns en viskning av dig till mig [Final Refrain – strongest, but still Nordic restraint] Nu står jag stilla i kvällens ljus Ser en skepnad vid skogens hus Vid horisonten, i solens rand Tycker jag ana din välkända hand Du är på väg, jag känner det nu Våren bär mig tillbaka till du [Outro – soft, almost whispered, return to intimacy] Snart går vi åter vid å och äng När marken grönskar än en gång Och i det ljus som gryr i vår Ser jag dig där… som du var.
