Träden vrider sig i vinden Grenar slår mot glas Molnen är tunga som skuld Men här i mitten är det tyst Luften står stilla mot min hud Som om allt håller andan Och jag står kvar, jag lämnar inte Jag vill bara förstå Det här är inte vila Men det är inte flykt Det är något annat Som inte har ett namn Jag är i stormens öga Där allting snurrar runt Men här är det stilla Som en paus i ett rop Jag ser kaoset röra sig Men i mig är det tyst Och jag vet – jag står kvar Grenar far som minnen Och marken darrar under tiden Men mina fötter har fastnat i jorden Jag är inte rädd – bara trött Det här är inte slutet Bara en plats att stå Där stormen inte når mig Men ekot gör Jag är i stormens öga Där allting snurrar runt Men här är det stilla Som en paus i ett rop Jag ser kaoset röra sig Men i mig är det tyst Och jag vet – jag står kvar Kanske rör jag mig sen Kanske låter jag vinden ta mig Men inte idag Idag är jag mitt i stormens öga Och jag andas
