[Evigheten och det förgängliga] [Intro] [Vers 1] En ton klingar ut, men musiken vill börja om. Någon öppnar fönstret, och ljuset fyller rummet. Någon spelade en gång, på dragspel, gitarr och piano. En röst fyllde ett rum, och något blev kvar. [Instrumental interlude] [Vers 2] Inte tonerna själva, inte ögonblicket, utan spåren de lämnade, som leder oss vidare. [Refräng] Kanske finns evigheten i det som fortsätter. I en sång vi sjunger tillsammans, i allt vi ger varandra. [Instrumental interlude] [Vers 3] Och många år senare föds annan musik ur andra instrument. Ändå finns en tråd däremellan, en rörelse som aldrig tar slut. [Vers 4] Ett löv faller, ett träd står kvar. Trädet faller en dag, men livet går vidare. Det som en gång var nära blir början på något nytt. [Refräng] Kanske finns evigheten i det som fortsätter. I en sång vi sjunger tillsammans, i allt vi ger varandra. [Vers 5] Vi bär något från dem som fanns före oss. Vi lämnar något vidare hos dem som kommer efter. [Bridge] Och mitt emellan får vi en liten stund att vara platsen där vi möts, där framtiden får börja nu. [Final Refräng] Kanske finns evigheten i det som fortsätter. Sjung den högre, håll den nära, låt den leva genom oss. [Outro] En ton klingar ut. En annan tar vid. Och något fortsätter. [Instrumental ending]
0/500