Irrbloss

Hon var en lusteld i natten Sprakande av ljus och färg En fyrflamma för dom vilsna Som tände liv i varje nerv Han var hennes raka motsats Tog aldrig någonting lätt Och gjorde sällan nått förhastat För han var märkt av allt som gått snett Ett par som slumpen sammanfört I dygnets mörker föll dom handlöst Och i gryningen växte hopp För dessa nattens irrbloss Hon sa: "Du måste våga älska för att leva" Han svara: "Kärlek är inte till för dom som mig Den lockar dom svaga i fördärvet Och krossar själen om man öppnar sig" Två kontraster som smälte samman Som om dag krockat med natt Men den ena slutar att finnas När den andra vinner mark Det var såklart dömt ifrån början Deras tid var bara till låns Ljus och mörker kan inte leva I en fridfull symbios Ett par som slumpen sammanfört I dygnets dunkel föll dom handlöst En häftig kollision i kosmos Av dessa nattens irrbloss Hon sa: "Du måste våga älska för att leva" Han svara: "Kärlek är inte till för dom som mig Och jag är inte den som går förlorad Även om jag så förlorar dig" Ingen fanfar I nattens stilla brus Bara två vägar Som avviker tillslut I morgonens frost Slocknar nattens irrbloss Hon sa: "Du måste våga älska för att leva" Han svara: "Kärlek är inte till för dom som mig Och kärlek måste va besvarad För annars så förintar den dig" Så förintar den dig