Nilenkrokodilens Sorg (Nordic Discord Throwback)

I Nilen jag glider, så ensam och trött, Mitt välde ett eko, allt känns som dött. En gång var jag mäktig, en kung på sin tron, Nu sjunger jag sakta en sorgesång svag. Mitt palats av sand har förvandlats till grus, Stjärnorna speglar ett svunnet ljus. Fiskarna stirrar, men inte av skräck, De ser bara spillror av allt som föll isär och brast. Och Nilen-Nilen-Nilenkrokodilen, Snap, snap, men mitt hjärta är fruset och kallt. Jag dansar min dans i det svartaste vattnet, För applåder bara ett evigt förfall. Faraonerna sover, pyramiderna står, Men ingen som minns min namnskrift i år. Kleopatra är stoft, min drottning är stum, Jag drunknar i floden av tid som försvann. Och Nilen-Nilen-Nilenkrokodilen, Snap, snap, mot en tid som jag aldrig får tillbaks. Vattnet omsluter mitt sjunkna palats, Jag var en legend – nu blott ett eko som brast. Deep down in the river, där minnena gror, Men rösterna viskar och tystnar ändå. No one does it better, men ingen som ser, Jag är krokodilkungen… ensam för alltid här.