[Intro – akustisk fjällgitarr, dov basröst] Vi hade en idé. Vi skulle bestiga Kebnekaise. Ingen av oss hade gjort det förut. [Paus] Men hur svårt kan det vara? [RECORD SCRATCH] [Vers 1] Packa bilen. Tolvhundrafemtio mil. Vi hade tält. Vi hade konserver. Vi hade kläder. Vi hade öl. Mycket viktigt. Vad behöver man mer? [Paus] Kunskap, tydligen. [Beat in] Vi kom fram på våren. Fjället var vitt. Väldigt vitt. Nån kanske borde tänkt: “Är det säsong?” Det gjorde ingen. Så vi började gå. [Pre-Chorus] Snö till knäna. Packning på ryggen. Berget nånstans där framme. Och fyra genier på väg. [Chorus] VI SKA BESTIGA KEBNEKAISE! (KÖR!) VI SKA ÄNDA UPP! (HUR DÅ?) Det löser sig! (VI HAR JU ÖL!) Snö till knäna! Ingen jävla aning! Men humöret är på topp! KEBNEKAISE! [Massiv joddel] JODEL-ODEL-EE-OOO! [Musikstopp] …är det långt kvar? [Vers 2] Efter några timmar Blev packningen tung. Så vi prioriterade. Bort med det här. Bort med det där. Konserver? För tunga. Nån extra grej? Bort. Till slut: Ölen. [Paus] Där gick gränsen. [Högtidlig musik] Vi tittade på varandra. Vi tittade på ölen. Vi visste vad som måste göras. [Musikstopp] Vi lämnade den. [Halftime – sorglig kör] ÖÖÖÖLEN! (INTE ÖLEN!) ÖÖÖÖLEN! (DEN VAR FÖR TUNG!) Den kom så långt. Men inte hela vägen. [Ensam sorglig joddel] Jodel… odel… oo… [Vers 3] Till slut sa kroppen: Nu räcker det. Så vi slog upp tälten. Mitt tält? Lite dyrare. Torrt. Fint. Nästan semester. Det andra? Billigare. [Paus] Betydligt billigare. [Beat Switch] Regnet kom. Vattnet kom. Kylan kom. I vårt tält: Ganska mysigt. I deras: [Musikstopp] Katastrof. Ingen hade sovit. Allt var blött. Allt var kallt. Men tältet var billigt. [Paus] Så det hade vi ju sparat pengar på. [Chorus] VI SKA BESTIGA KEBNEKAISE! (KÖR!) VI SKA ÄNDA UPP! (INTE IDAG!) Vi har konserver! (INTE LÄNGRE!) Vi har öl! (INTE LÄNGRE!) Vi har ett tält! (VILKET?!) KEBNEKAISE! [Yodel] JODEL-ODEL-EE-OOO! [Alla] DET GÅR JÄTTEBRA! [Musikstopp] Nej. [Vers 4 – telefonljud] Okej. Vi behöver hjälp. Ring räddningstjänsten. “Det går att ordna helikopter.” Perfekt. “Det kommer att kosta.” [Paus] … Hur mycket? [Record scratch] Nej nej. Vi sover här. [Gang vocals] RÄDDA OSS! (VAD KOSTAR DET?) RÄDDA OSS! (VI AVVAKTAR!) HEL-I-KOP-TER! (FÖR DYRT!) [Musikstopp] Vi är inte så nödställda. [Bridge – lugnt, episkt] Morgonen kom. Vi vände tillbaka. Och långt senare fick vi veta… att stugorna nästan låg där. [Paus] Vi var nästan framme. [Lång tystnad] … Fast det var inte säsong. Så de var stängda. [Paus] Jaha. … Det hade ändå varit skönt att veta. [Build] Men vi gav inte upp. Nej. Ett år senare… VI ÅKER TILLBAKA! [Massivt riff] Fast den här gången: Ingen bil. FLYG! Inga konserver. TORRMAT! Rätt säsong. Folk överallt. Och tydligen fanns det… [Musikstopp] EN BÅT. … Jaha. Vi hade lärt oss. [Final Act] Stugorna. Nu jävlar. Det här året tar vi toppen. Vi börjar gå. Kommer till Kaffedalen. Och då kommer… [Musiken bygger enormt] SNÖSTORMEN. [RECORD SCRATCH] … Jaha. [Final Chorus – fullständigt enorm] VI SKA BESTIGA KEBNEKAISE! (INTE IDAG!) VI SKA ÄNDA UPP! (INTE IDAG!) Första året! (FEL SÄSONG!) Andra året! (SNÖSTORM!) Första året! (BILEN!) Andra året! (FLYGET!) Hem igen! (HELIKOPTER!) Två försök! INGEN TOPP! [Massiv joddel över gitarrsolo] JODEL-ODEL-EE-OOO! JODEL-ODEL-EE-OOO! KEBNEKAISE! [Outro – vind, dov röst] Två år. Två försök. Ingen topp. [Paus] Men vi kom till Kaffedalen. … Har de kaffe där? [Musikstopp]
