Ta din sanning. Min ligger här. ( Whoop yeah ) Jag tänker inte förminska den. Jag tänker inte bära den heller. Ta din sanning. Sen kan det sluta så… Det har hängt i luften. så länge att jag tar fel ibland, på vad som är vad. men orden mellan fingrarna och jag fick ont av ditt namn. Inte romantiskt. Bara sorligt nog. Samma repa på metallen. Samma röda plastbitar kvar. Du hade orden till själen, orden till hjälpen, orden till den jag va när ni sa: jag ber dig, kom hit. Och jag kom. Fan så ont. Mitt i natten, mitt på dagen, mitt i allt jag själv höll på med. Ni behövde mig, jag blev användbar, och jag kallade det vänskap för visste inte bättre då. Jag hade plats för dig när jag inte hade plats för mig. Det var fint ett tag. Sen blev det dyrt. Ta din sanning. Min ligger här. Ta den versionen av mig som alltid sprang när ni sa kom hit. Ta din sanning. just härifrån. Jag älskade dig levande. Det sliter nu. Ni kommer inte in med gamla ord mer. Det sjuka är: jag saknar vissa kvällar. Inte dig nu. den som var. Ditt svek mot min själ när ingen av oss behövde vinna nåt. Skratten vi glömde i dimman. Samma låtar varje gång. Du i mitt hjärta. Jag i nåt humör du kunde läsa innan jag själv hunnit de. Det fanns ett band. Jag tänker inte ljuga bort det bara för att slutet blev fult. Men det finns ingen medalj för längst trogen mot ett minne. Ingen bonus för hur länge jag kan bära en människa som redan glömde mig. Så behåll dom fina åren. Jag gör det också. Men använd dom inte som en viskning tillbaka. Ta din sanning. Min ligger här. Ta den versionen av mig som alltid sprang när ni ringde. Ta din sanning. min kära.. Jag älskade dig levande. Det sliter nu. Du kommer inte in med de gamla orden mer. Jag kom när det brann, kom när det small, kom när du tappade allt, kom när ni ringde för sent, kom när du sa: bara en stund, bara ikväll, bara sitt kvar, en stund till. tomrum— sen smattrar hela sanningen långt före virveln: jag byggde mitt värde på hur fort jag kunde komma varje gång du behövde mig. Och märkte för sent att ni nästan aldrig kom när det var jag som stod, som ropade. Kanske ses igen. Inte för att jag aldrig älskade er. För att jag räddar mig. Ta din sanning. Min ligger här. Jag behåller den som faktiskt är min. Ta din sanning. Vi går motsatt håll. Jag tänker inte hata för att kunna stänga en dörr. Orden mellan fingrarna, ligger på bordet. Mitt slit är borta. Dörren slår igen. Jag låser. Nu lever, det gör jag med. ( Whoop yeah )
