Skorna i hallen de ligger som spår av det lilla liv vi bygger tillsammans Barnens leriga kängor har sen länge bytts ut Inte valda av oss, men av dem själva. Mina springskor som vilar med tårna mot väggen, dom verkar glömt bort riktningen framåt På golvet bor fler skor än våra fötter tillsammans Som om de blir fler när jag tittar bort Jag klagar i tystnad Jag svär för mig själv Varför är det alltid jag som ställer tillbaks dom i hyllan? Men jag gör det ändå Jag ställer dom där Och inget står rakt Men allt står tillsammans Som om skorna dom viskar viskar att jag att jag slipper leva ensam viskar att jag att jag slipper leva ensam
