Det kan va katastrof tänk om jag inte duger har jag gjort nånting fel? Varför vibrerar den inte? Jag läser vårt senaste fast jag vet vad det står letar mellan raderna efter nåt jag inte förstår Så jag skriver: Hur mår du? Är allting okej? Du kan svara när du vill mm… Sen lägger jag ner telefonen men handen hittar skärmen innan jag ens hunnit fatta Varför vibrerar den inte? Varför är det så tyst? ooh… Allt inom räckhåll, inget inom gångavstånd. Jag kan nå dom med ett tryck men hittar inte fram. Allt inom räckhåll, inget inom gångavstånd. Dom är bara några siffror bort men ändå så långt ifrån. Jag kan skriva det jag känner jag kan radera, skriva om men när någon sitter framför mig vet jag inte vad jag ska säga yeah… Ibland sitter jag ensam och undrar hur andra mår så jag skickar iväg ett sms Är du hemma? Hur mår du? Har jag gjort något? Små frågor som egentligen betyder finns du kvar hos mig? Och när telefonen plötsligt vibrerar slår hjärtat till direkt jag låtsas som att det inte spelar roll men jag läser samma sekund En liten skärm lyser upp rummet och plötsligt känns det mindre tomt någon skrev tillbaka någon tänkte på mig en stund mm… Men sen kommer verkligheten utan skärm mellan oss och jag kan prata om nästan allting bara inte det som betyder nåt Allt inom räckhåll, inget inom gångavstånd. Jag kan nå dom med ett tryck men hittar inte fram. Allt inom räckhåll, inget inom gångavstånd. Dom är bara några siffror bort men ändå så långt ifrån. Jag kan skriva det jag känner jag kan radera, skriva om men när dom sitter framför mig vet jag inte var jag ska börja ooh… Jag kan prata om vädret om något som är tungt för dom om nånting helt oviktigt Jag kan prata bort en fråga jag kan byta samtalsämne snabbt jag kan fråga hur dom mår För då kanske jag kan säga nånting men när blicken möter min blir allting plötsligt för mycket Jag vet precis vad jag ville säga jag hade orden alldeles nyss men de fastnar någonstans mellan hjärtat och min mun mm… Jag kan— ... Jag kan prata om allt. Men inte det här. Så jag skriver det senare när dom redan gått hem hela meningar på skärmen som jag aldrig sa till dom Jag skriver förlåt sen tar jag bort det Kanske skickar jag ett hjärta som får säga resten åt mig så klickar jag på send Och telefonen ligger bredvid mig som en dörr jag kan öppna men jag vet inte om jag vågar gå igenom den Tänk om jag sa som det var? Tänk om jag slutade dömma mig om jag slutade gömma mig kvar? Tänk om det inte är farligt? Tänk om det jag är rädd för bara är något jag själv förstår? Men tummen ligger stilla och skärmen lyser blå jag har världen i min hand men vet inte vart jag ska gå yeah… Jag kan skriva hela natten jag kan säga allt på skärm men när dom sitter här bredvid mig blir det tyst i hela mig. Allt inom räckhåll, inget inom gångavstånd. Kanske är det inte avstånd kanske är det jag som bara är rädd. Så jag frågar en gång till: Hur mår du? Och väntar. Inte på vibration. På svar. mm…
