Konditorn: Bagarn är försvunnen. Hans ugn står kall. Jag känner elden mot min hud. Men det är inte helvetet givet av Gud. Ingen dom föll. Ingen ängel kom. Så jag vänder mig mot mitt eget inferno. Min egen eld. Min egen ugn. Sockret smälter svart därinne. Och allt smakar salt. Kör: Mer åt munnen! Mer åt ugnen! Mer åt staden! Allt åt Moloch! Konditorn: Moloch äter allt! Sväljer sött och salt! Min skuld! Min sorg! Min synd! Mitt salt! Konditorn och kör: Mitt allt! Mitt allt! Konditorn: Jag har ätit socker tills tänderna värker. Ändå sitter saltet bakom varje tand. Under naglarna. I halsen. I bönen. Jag tvättade händerna. Huden sprack. Jag tvättade munnen. Smaken stannade. Så mata elden. Bränn beviset. Min skuld. Min sorg. Min synd. Mitt salt. Kör: Mata elden. Konditorn: Om askan inte kan vittna finns kanske ingen synd kvar. Kör: Mer åt munnen! Mer åt ugnen! Mer åt staden! Allt åt Moloch! Konditorn: Moloch äter allt! Sväljer sött och salt! Min skuld! Min sorg! Min synd! Mitt salt! Mitt allt! Staden äter. Bröd. Kroppar. Namn. Och alltid: Mer. Den tuggar barnens morgondag med rena vita tänder. Den slickar fettet från sina fingrar och säger: Det räcker. Nej. Det räcker aldrig. Jag känner Kain i varje mun. I handen som tar. I ögat som ser. I människan som väntar på ljudet när någon faller. Kain i brödet. Kain i blodet. Kain mellan tänderna på varenda jävel här. Kör: Kain lever. Konditorn: Jag vet. Jag känner smaken. Konditorn och Kör: Mer åt munnen! Mer åt ugnen! Mer åt staden! Mer åt mig! Allt åt Moloch! Moloch äter allt! Sväljer sött och salt! Konditorn: Min skuld! Min sorg! Min synd! Mitt salt! Mitt allt! Socker först. Det smälter lätt. Sedan brödet. Sedan huden. Ben svartnar långsammare. Namn ännu långsammare. Men ugnen har tålamod. Den frågar inte vem som var god. Det gör inte jag heller. Socker. Hud. Ben. Namn. Allt går in. Barn. Gud. Allt går in. Konditorn och kör: Allting brinner lika svart. Allting luktar lika sött. Kör: Mer! Konditorn: Jag vill se det svartna. Kör: Mer! Konditorn: Jag vill känna stanken lämna. Kör: Mer! Konditorn: Jag vill se något bli rent. Kör: Mer! Konditorn och kör: Så bränn. Mer åt munnen! Mer åt ugnen! Mer åt staden! Mer åt mig! Mata Moloch! Socker! Hud! Ben! Namn! Barn! Gud! Min skuld! Min sorg! Min synd! Mitt salt! Mitt hat! Mitt äckel! Min hunger! Mitt allt! Kör: ALLT ÅT MOLOCH! Konditorn och kör: Mer åt munnen. Mer åt ugnen. Mer åt staden. Allt åt Moloch. Konditorn: Moloch äter allt. Sväljer sött och salt. Min skuld. Min sorg. Min synd. Mitt salt. Mitt allt. Bagaren är försvunnen. Hans ugn står kall. Min brinner. Och när ingenting finns kvar att minnas... kanske världen äntligen smakar ren.
