Klockan tickar, tiden går. Tiden är nu, vår tid är nu. Lev din tid och vila i frid. oåååå....... Närvarande tid och förfluten står, två skuggor av varann i tidens spår. Kanske de båda i framtiden finns, där nuets puls och dåtids glans förbinds. oåååå....... Nu börjar striden – nej, striden har varit, striden den är. Mörkret mot ljuset, den har pågått i tystnad, i evighet, i skarpt ljus befarit. Gudarna själva har träder fram till sin kamp, men i tystnad, som bara de kan, utan rop, utan stamp. oåååå....... [solo] Gudarna höjer ej rösten, de stormar ej fram, men deras makt syns i varje modigt namn. Så strid, min vän, som en gud i ditt bröst, stå rak och orubblig – det är din tröst. oåååå....... För tyst är den kraft som aldrig viker, den kämpar i djupet, där modet sig skriker. Gudar må tiga, men du ska bestå, tills striden är vunnen och du står att rå! oåååå....... Förfluten tid, ett eko som var, finns i varje stund, både nära och kvar. Och framtidens steg, ännu ej sett, vilar i det som redan har skett. oåååå....... Så kanske de smälter samman till ett, nuet, förflutna, och framtiden tätt. En cirkel av tid, oändligt stor, där allting som var, ska bli och är nu gror. oåååå....... Själarna vandra i evig tid. Lev din strid och vila i frid. oåååå....... Härlig är livet, lång är vandringen, vacker är själarnas pilgrimsgång. själarnas pilgrimsång. O du, som vandrar i tidens ström, genom skuggors dal och stjärneglöd, själens resa är lång, utan ro, i nattens djup, där evigheten bor. oåååå....... Född i stoft, men andens klara frö, söker du ljuset, där mörkret är störst. Kämpa, o själ, i ödets hand, ty tidens svärd har skurit din rand. oåååå....... Genom storm och eld, genom fridens fröjd, stiger du högt, mot himlens höjd. Men jorden ropar, med klagan tung, i köttets bojor, var du en gång ung. I evig krets, i ödet bundet, själarnas sång ej slutar, ej stumt. Genom år och eon, i skiftande form, står du mot tidens eviga storm. Så knyt nu ditt band, o vandrare, stolt, för kampen är lång, och priset är stort. I djupaste mörker föds ljusets låga, själarnas resa är evigt många. Närvarande tid och förfluten står, två skuggor av varann i tidens spår. Kanske de båda i framtiden finns, där nuets puls och dåtids glans förbinds. Gudarna själva har träder fram till sin kamp, men i tystnad, som bara de kan, utan rop, utan stamp. Gudarna höjer ej rösten, de stormar ej fram, men deras makt syns i varje modigt namn. deras makt syns i varje modigt namn.
