
Narcisissten Och Mitt Liv - Trance Style
Att leva i en narcissistisk relation efter att min barndomsvän många gånger sagt att tjejen jag var så förälskad i var narcissist, då visste jag inte ens vad en narcissistisk person var. Men nyfiken som jag var gjorde jag en sökning, och av de 12 punkterna som fanns där passade hon in på alla 12. Det stämde så sjukt bra på tjejen jag var med, för jag kände igen alla 12 sakerna som stod där. Det var ingen direkt skön känsla, för hon kom in i mitt liv när jag inte ville leva och hatade mitt liv. Jag bodde i husvagn då, som min arbetsgivare fixade åt mig. Det var schysst av dom att köpa in den åt mig. Hur jag träffade den här tjejen kommer ni få veta nu. Jag hatade mig själv och missbrukade. Hon jobbade på samma jobb som min pappa, och han berättade för henne om mitt tragiska liv där jag bara drogade och flydde från allt som hade med känslor att göra. Jag har alltid känt att jag haft alldeles för mycket känslor som jag inte visste vad jag skulle göra med. Det blev helt enkelt jobbigt att känna som jag gjorde, även fast känslor i sig är fina. Men det svåra är att hantera allt på en och samma gång. Så jag hittade min grej som fick mig att känna mig helare: bedövningsmedlet, alltså amfetamin. Jag älskade det, för för första gången kände jag mig hel inombords och utanpå, och jag slapp känna alla känslor samtidigt som låg inombords och gjorde att mitt huvud ständigt tänkte och kände en jäkla massa saker på samma gång. Men vid 41 års ålder hamnade jag i fängelse för att jag råkade skada två personer jag tyckte jäkligt mycket om. Jag fick för första gången i mitt liv en riktig sned fylla och drog ner henne på golvet. Sen släppte jag henne, och min killkompis som satt och drack öl i soffan sprang jag emot och sparkade rakt i huvudet så han svimmade. Hon skrek att jag skulle ha ihjäl honom, vilket gjorde att jag fick ännu mer panik. Det som var jobbigt var att jag först inte visste varför jag fick en sådan sned fylla. Det tog mig ett år innan jag kom på exakt vad det var som utlöste allt. Något inom mig fick nog av att ha blivit så lurad. Hon hade sakta plockat ner hela det redan trasiga jaget i små bitar, del för del, men väldigt långsamt. Det blev så illa att jag tappade bort hela mig själv och blev osäker på om det jag tänkte och kände ens var något jag kunde lita på. Hon vände alltid på allt så fort jag tog upp något om henne. Jag visste någonstans att jag hade rätt, men hon vände alltid på det och sa att det var jag som var helt snurrig och kokt av mitt drogande. Där började jag tänka att det kanske var jag som var kokt och hade helt fel, fast min magkänsla sa att jag hade rätt. Men då satte hjärnan igång igen med alla sina tankar, och så tog det över det som magkänslan skrek till mig. Hon gjorde mig väldigt illa psykiskt under alla år, men det syns ju inte utåt. Det är bara jag som får jobba med det här. Hon hade hellre fått slå mig varje dag, för det svider till och kanske lämnar ett eller två blåmärken, men sen är det borta i alla fall för mig. Men sista nu, sen är detta skrivandet klart. Hon lyckades inte förstöra mig så pass att jag behövde någon annan för att bli hel. Det fixade jag själv. Hon har bara gjort mig mer hel, starkare i mig själv och hjälpt mig läsa människor ännu bättre än innan jag träffade henne, speciellt om du är en narcissist.

