[Intro] LYRICS: På berget i Falkenberg Vers 1 På ett berg i Falkenberg där kvällarna blir blå, står du kvar i vinden fast du fått så mycket gråt. Du talar om det sköra, om det som nästan brast, om livet som blev annorlunda, men ändå blev ditt liv. Det finns en kamp i dina ögon, stilla men så klar, du gick ensam igenom mörker som ingen annan bar. Hjärnan bar en storm, världen tappa färg, men du valde ändå att resa dig, steg för steg. Och hatet ropar högt från människor som kallas troll, men sanningen du bär är större än dom någonsin kan förstå. Monologbabblaren lyssnar tyst ibland, och känner hur ditt mod rör vid hans hand. Refräng Melanie… när natten känns för lång, och vinden över berget bär en sorgsen sång. Du är ljuset i det sköra, det som aldrig gav upp, du är styrkan som står kvar när allt annat försvann. Melanie… om världen känns för kall, så finns det hjärtan som står kvar i alla fall. Vers 2 Dressman-Dennis håller stilla din hand, två själar som fann varann i ett märkligt land. Temperament som flammar när orättvisan slår, men under finns ett hjärta som alltid förstår. Du delar det som skaver, det som ingen ser, och någon i det tysta orkar lite mer. Varje ord du vågar skriva, varje ärlig rad, är en bro över vatten när någon känner sig svag. Monolog babblaren står kvar i respekt, bakom sina ord, utan krav, utan projekt. Den här melodin är en viskning i din kväll, ett bevis på att ditt mod betyder mer än du vet själv. Brygga När kroppen känns trött… och tankarna går runt… låt stråkarna bära dig… tills hjärtat känns lugnt… Melanie… när natten känns för lång, och vinden över berget bär en sorgsen sång. Du är ljuset i det sköra, det som aldrig gav, denna sång är mitt tack till dig, från Monolog babblaren… som saknar dig och dina filmer varje dag. Melanie, vi är många som älskar dig på avstånd, glöm aldrig det. [Outro]
0/500