Vid en rutten fiskehamn

[Instrumental Intro] [Muffled Sonar Pings, Submarine Hum, Slow 88 BPM Dragging Doom Beat] [Deep Distorted Bass Drone & Cold Farfisa Organ] [Verse 1 - Spoken Monologue, Low & Atmospheric Voice] Längst ner på botten, djupt under allt vi känner till Står en sju-åtta meter lång segelbåt, alldeles still Målad i blått och vitt, stående rakt på sin köl Med hissade segel i ett tyst och evigt mörker-höl Den kan inte ha legat länge i havets kalla grav Färgerna är klara, däcket orört av tidens krav Ubåten kastar strålkastarljus mot skrovets akterkant Bokstäverna träder fram, så iskallt och så sant: Miranda från Heidelberg, ensam i sin natt Början på en resa där ingen finner skatt... [Verse 2 - Spoken Monologue, Rising Tension] En långsam process som sakta bryter ner Löses upp av strömmarna tills ingen människa ser Förintas i atomer, försvinner för all tid Men under däck i kajutan finns ingen riktig frid För även om de säger att båten lämnats tom Så känner man i mörkret en närvaro av dom Något står bakom rorkulten och styr mot okänd strand Ett eko av en resa bortom allt förstånd... [Bridge - Rising Tension, Dripping Water, Cold Echoing Organ] Måsarna har tystnat, inte en krusning slår En lukt av tång och diesel som i kalla lungor går Nere vid den gamla kajen rör sig något grått Något som har vaknat i det djup dit ingen nått... [Chorus - Massive Swedish Doom Metal, Sludge Riffs & Dual Vocals] Vid en öde fiskehamn, där ingen längre bor! Där vrak och gamla synder djupt i dyn på botten gror Båtarna slår mot pålarna i nattens kalla drag Och de som drogs i djupet får aldrig se en dag! Här ropar inga sjömän, här finns ingen hamnkapten— Bara det som kryper upp och gör din själ till sten! [Verse 3 - Spoken Monologue, Claustrophobic & Raw] Strålkastarna flimrar till, ubåtens motor dör Vi driver sakta närmare det ingen människa rör Seglen rör sig sakta fast inget vatten strömmar här En skugga bakom fönstret i kajutan som bär En hälsning från djupet, en blick som suger tag Miranda väntar tåligt på sitt sista andetag... [Chorus - Massive Swedish Doom Metal, Sludge Riffs & Dual Vocals] Vid en öde fiskehamn, där ingen längre bor! Där vrak och gamla synder djupt i dyn på botten gror Båtarna slår mot pålarna i nattens kalla drag Och de som drogs i djupet får aldrig se en dag! Här ropar inga sjömän, här finns ingen hamnkapten— Bara det som kryper upp och gör din själ till sten! [Outro] [Dragging Low Bass Drone, Distant Sonar Ping, Fading Organ Chords] Miranda från Heidelberg... Sjunker djupare... Vid en öde fiskehamn... Försvinner för evigt.