[Intro] Blunda nu... Håll mig kvar ett tag... Det finns en värld där jag får lov att bara vara jag... Ooooh... Ahhh... Ooooh... [Vers I] Jag lade ner min tunga sköld där månens ljus bröt in, Förväntade mig kyla, men du värmde kinden min. Här finns det inga krav på mig att vara gjord av stål, Och varje tår jag håller kvar är nånting du förstår. [Brygga] Och om allt det här är drömmar, låt drömmen leva kvar... Väck mig ej... jag ber dig... Väck mig ej... Låt ej fasaden rasa. [Refräng] Mellan sömn och neonljus, får jag älska dig. Utan skam och utan krav, får du älska mig. Mellan sömn och neonljus, där natten börjar glöda, Tar du min hand och ser en man, vars känslor tillåts leva.. Me—mellan... Sömn... Och ne—ne—neonljus... tillåts leva... tillåts leva... Ah-ah-ah... Ooooh... Stanna... Älska... Stanna... [Vers II] De säger män ska bära allt, stå fast när stormen slår, Men ingen ser de tysta sår som genom åren går. Du dömer inte svagheten, du ser min sanna bild, Att även jag behöver tröst och kärlek som är mild. [Brygga] Och om vi vaknar upp imorgon, om drömmen dör till slut... Då blundar jag och minns den ro som vi fick andas ut. [Refräng] Mellan sömn och neonljus, får jag älska dig. Samma ömhet som du bär, ger du tillbaks till mig. Mellan sömn och neonljus, där himlen börjar glöda, Tar du min hand och ser en man, vars känslor tillåts blöda. [Breakdown] Blunda nu... Släpp all skam... Låt dig själv känna... Högre... Friare... Genom murar... Genom tystnad... Tills det bara finns ljus. [Slutrefräng] Mellan sömn och neonljus, är vi fria här. Inget slut och ingen början, ingen skam som tär. Mellan sömn och neonljus, låt rymden vecklas ut. Ett hjärta får till slut va mjukt, när rädslan tagit slut. Mellan sömn och neonljus... Stanna här i natt. Om allt det här är drömmar... låt ljuset ta oss inatt. [Outro] Mellan... Mellan... Sömn... Och neonljus... Ooooh... ...vakna inte än.
