(Vers 1) Jim och hans assistant åker i en 940, motorn brummar högt, vi tänker "nu kör vi då". Vägen ligger öppen, hastighetsmätarn går, vi trycker lite hårdare än vad lagen förstår. (Pre-refräng) Plötsligt ser vi ljusen bakom oss slå på, en polisbil närmar sig, det finns ingenstans att gå. Det är polisen Föken Lust, hon ler och vinkar fram, och Jim förstår direkt att han kanske är i trubbel, minsann. (Refräng) Åh, Föken Lust bestämmer vad som händer här, ingen kommer undan när hon står där så kärv. Blåljusen blinkar genom natten lång, Föken Lust har reglerna, och hon har sista sång. (Vers 2) Jim är fast med handbojor, kan inte springa bort, äventyret tog en vändning, och allting gick så fort. Föken Lust är bestämd, hon tar sitt jobb på allvar, medan assistanten står bredvid och undrar vad som svarar. (Pre-refräng) Ingen vet hur kvällen slutar, ingen vet exakt, men Föken Lust har kontrollen och håller ordning med sin makt. (Refräng) Åh, Föken Lust bestämmer vad som händer här, ingen kommer undan när hon står där så kärv. Blåljusen blinkar genom natten lång, Föken Lust har reglerna, och hon har sista sång. Brygga En gammal Volvo 940, en fartfylld kväll, men ibland får man lära sig att ta det lite snällt. När lagen kommer ikapp dig på vägen du far fram, är det bäst att sakta ner och hålla sig på samma plan. (Sista refräng) Åh, Föken Lust bestämmer vad som händer här, hon håller ordning på vägarna var än hon är. Jim och hans assistant minns den natten än idag, när Föken Lust satte stopp för deras vilda drag. (Outro) I en 940 genom natten blå, men när Föken Lust dyker upp är det dags att sakta gå. Ja, Föken Lust bestämmer, det vet vi allihop, så håll dig inom hastigheten när du hör hennes stopp
