[Verse 1 ] Folk vänder varje krona, vill ha bröd men drömmer guld, tjugofyra sju på fabriken, ont i ryggen, tomma fickor, känner skuld. Krigen växer som om världen glömt hur man känner, media vrider allting runt — vill se oss hata våra vänner. Vissa tjafsar över tro, min fader, varför är dom blinda, folk ber till samma himmel men vill att några ska försvinna. Barn försvinner genom springor, andra tigger vid stationen, ögon möter deras blickar — men dom skippar reaktioner. Ser familjer korsa havet med sitt liv i en påse, men platsen där dom landar är kall — bara blåser. Dom bär sitt hem i hjärtat men hör det tystna mer och mer, för inget känns som deras när marken under drar dom ner. Så många fastnar mellan väggar, bror, jag såg det hända, en vän som trodde livet vänta — men systemet lät han brännas. Han drunkna i byråkratin, alla ser bara fel, nu är han bara en rad i nån pärm som ingen längre ser. [Chorus – Sung | Wider Vocals] Jag går med våra minnen som en sång jag aldrig glömmer, alla steg vi tog i mörkret finns kvar i allt jag drömmer. Fast tiden tog dig tidigt hör jag allt du nånsin sa, en melodi från våra dagar som jag bär dit jag drar. Jag går med våra minnen som en sång jag aldrig glömmer, alla steg vi tog i mörkret finns kvar i allt jag drömmer. Fast tiden tog dig tidigt hör jag allt du nånsin sa, en melodi från våra dagar som jag bär dit jag drar. [Verse 2 ] Bror det är kaos, folk springer runt men ingen vet vart dom ska, alla snackar om att grind’a men dom bränner allt på en dag. Ungar tappar riktning snabbare än dom hinner få en plan, dom gör moves för en story — inte framtid, bara “kolla vad jag sa”. Ser grabbar ta genvägar som om livet vore cheat code, alla säger “hitta vägen” men det slutar bara reload. Folk gör allt för att va nån men glömmer vilka dom är, dom jagar status i sin lur men ingen jagar ett liv som är värt. Och världen bara pushar: mer press, mer stress, allt går fort, folk blir vuxna över natten — sitter på dåliga kort. Ser småpojkar ropa “bror, jag bangar aldrig”, sen dom e gone, som om gatan äter själar, ba’ tuggar upp och sen so long. Jag ser hela grejen — saknar poängen, tappar sig i svängen, alla vill vara iron man men sjunger sista refrängen. Och jag tänker “sa till er?”, bror, livet slår som batong, folk vill leva life, men fastnar i galler och betong. [Chorus – Sung | Layered Vocals] Jag går med våra minnen som en sång jag aldrig glömmer, alla steg vi tog i mörkret finns kvar i allt jag drömmer. Fast tiden tog dig tidigt hör jag allt du nånsin sa, en melodi från våra dagar som jag bär dit jag drar. Jag går med våra minnen som en sång jag aldrig glömmer, alla steg vi tog i mörkret finns kvar i allt jag drömmer. Fast tiden tog dig tidigt hör jag allt du nånsin sa, en melodi från våra dagar som jag bär dit jag drar. [Stick – Spoken/Sung Blend | Atmospheric] Vi kommer längre än dom tror, bror — we keep it moving, alla minnen i vårt blod, det är vår story we’re still proving. Ingen väg är för lång när vi bär det vi har kvar, we rise above the darkness — men testas varje dag. [Chorus – Sung | Final Lift] Jag går med våra minnen som en sång jag aldrig glömmer, alla steg vi tog i mörkret finns kvar i allt jag drömmer. Fast tiden tog dig tidigt hör jag allt du nånsin sa, en melodi från våra dagar som jag bär dit jag drar. Jag går med våra minnen som en sång jag aldrig glömmer, alla steg vi tog i mörkret finns kvar i allt jag drömmer. Fast tiden tog dig tidigt hör jag allt du nånsin sa, en melodi från våra dagar som jag bär dit jag drar.
