Song Cover Image

Änglavakten Vänder ryggen till

V6

[instrumental intro War Drums, heavy dark bass, bass boosted] [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [ICELANDIC WHISPER — FIRST PHRASE] Þið ýttuð frá ykkur verndarengli ykkar... Þið ýttuð frá ykkur verndarenglinum... Ni stötte bort er änglavakt... Dökkr tími [solo mungipa och nyckelharpa] [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [ICELANDIC WHISPER — FIRST PHRASE] Þið ýttuð frá ykkur verndarengli ykkar... Þið ýttuð frá ykkur verndarenglinum... Änglavakten Vänder ryggen till Dökkr tími rís... Ragnarök vaknar... [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [solo mungipa och nyckelharpa] Skugga yfir Facebooks stad, mörkret öppnar sig, mörka tider gryr. I som smidde eder pakt, I som stötte edert eget änglavakt, nú falla I i hastig takt. Skyll eder sjálfir. änglavakt. Ni stötte bort er änglavakt. [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [MÖRKRET ÖPPNAR SIG — DARK CHOIR] Mörkret öppnar sig, mörka tider gryr, skuggor falla över staden, natten blir aldrig till fyr. Ödets skugga faller till sist, kvittot på er girnd, den digitala skuggan växer, kall och blind. Facebooks kalla spegel förtrollar edert sinne, ni ser en värld på skärmen men förlorar världen inne. Bak skärmen står verkligheten — och skådar på, medan mörka trådar sakta börjar knyta våra öden små. [solo mungipa och nyckelharpa] Nornor väva under Yggdrasils rot, Urðr spinner framtid, Verdandi spinner nuets hot. Skuld håller tråden, ingen undkommer sitt val, och Loke står och ler när världen går mot Ragnarökets kval. Hel, Lokes dotter, väntar vid sin port, Fenrir vaknar långsamt — och natten blir så kort. Hösten är kommen, skördetiden slår, det ni sådde i mörkret är det ni får. [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [solo mungipa och nyckelharpa] Han såg det först, hörde stormen långt innan I förstodo, bar vår rygg i tystnad, ingen såg hans mod. Han stod vid själva valhalla bron när mörka vindar drog, såg vargarna i fjärran, hörde korparnas eko ni ville inte förstå, så väktaren drog — och lät er ensamma stå. Þið ýttuð frá ykkur verndarenglinum... änglavakt. [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [solo ] Den lömske, förtalets man, teaterns mästare, med lögnen som sitt vapen och sitt leende som maskerade. Som Judas sålde Jesus för en handfull kalla mynt, sålde I de vaksamma för ett löfte falskt och tunt. För girighet och egen vinning, för en värld av kortsiktighet, I bytte bort vår trygghet mot en billig illusion av framgång. Ni räknade era silvermynt och trodde ni blev rik, men sålde själva vakten för en falsk och tom musik. Hvað gerðist? Hvat gekk þetta? Vad fick ni kvar? Ni stötte bort er änglavakt. [VERSE 4] I trodde att I visste bäst, för telefonen gav eder svar, ett klick från hela världen — men huru mycket sågo I kvar? I läste tusen röster men hörde aldrig stadens själ, och medan algoritmer växte föll det mänskliga isär. I drog flockens snabba svar om vad som var rätt, och sålde edert eget sinne, steg för steg, så lätt. Ni trodde skärmen visste mer än ögat någonsin såg, men bakom varje sanning låg en annan mörkare fråga. Odin hängde nio nätter för att finna runans kraft, men ni fick era svar med ett klick — och trodde att ni visste allt. [ANGELIC CHANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [VERSE 5] Ingen önskar krigets lågor, ingen längtar efter blod, men fred är mer än vackra ord och händer över bord. Den kräver vaksamhet och vilja, kräver styrka när det krävs, för den som blundar inför mörkret får se mörkret när det väcks. [LOW CHOIR] Enginn sér... Enginn veit... Örlögin koma... Som Nidhögg gnager under Yggdrasils rot, så gnager rädslan under varje mänskligt hot. Och högt bland grenarna flyger Huginn och Muninn, med minnet av vad ni gjorde — och tankarna ni förlorade därinne. Ragnarök är inte bara eld på himmel och jord, det börjar när människan förlorar sina ord. Vreden växer under ytan, ilskan mullrar genom stan, ett helt samhälle i feber utan någon stadig hand. De som kunde hålla balansen har I sjálfir drivit bort, och nu när natten faller känns varje steg för kort. Ni rev ner era broar, ni förkastade er vakt, ni kallade mörkret frihet och kallade sveket makt. Men när Heimdall blåser Gjallarhornets kalla signal, då hjälper inga skärmar när verkligheten kräver val. [ANGELIC CHANT — DISTANT] ooooo....ååååå...oooååå...... na...na....na-na....-naaaaa...... [VERSE 8] Så skyddsänglarna drar sig undan, väktarna gå hem, de som stod bakom er rygg stå icke längre där igen. Gud ser åt sidan — mörka moln draga över vår jord, och tomheten blir svaret när ni brände era broar och ord.