[Intro: Rain, church bells from Paris] Paris... ormar... [Verse 1 - Säsong 3, Drömmen om Paris] Kattegat för litet, Hiro vill ha mer, Floden Seine, vita murar, en stad av guld. Kejsaren i väst, Paris som aldrig fallit, Mannen 35 år säger - vi tar den. [Pre-Chorus] Kanaka bygger nya skepp, högre för murarna, Akari kommer tillbaka, inte som jarl, som legosoldat. Kenji nu 15 år, håller sköld för första gången. [Chorus - Paris] HIRO OKAMURA! Framför Paris portar! HIRO OKAMURA! Frankerna ber till sin gud! Muren är hög, men ditt namn är högre! [Verse 2 - Kira sviker igen] Strid i leran, Paris brinner men faller inte, Kira ser guld, ser en prinsessa, ser ett annat liv. Frankernas kung viskar - bli hertig, förråd din bror. Kira tar kronan, lämnar nordens gudar. [Verse 3 - Ren dör] Ren står vid floden, ber till sin nye gud, Kanaka ser ormen i honom. Du älskar båda gudarna, men tillhör ingen. Kniv i dimman, Ren faller, Hiro kommer för sent. Broder... viskar Ren. Och tystnar. [Bridge - Säsong 4 börjar, Tiden går] Tio vintrar, Hiro borta, skägg grått, Miyako regerar, sönerna inte längre små. Kenji Järnsida - man 25 år, Haru öga 22 år, Akira och Daiki - varg och björn. Akari jarl igen i Hedeby, starkare än någonsin. [Verse 4 - Den gamle kungen, detaljerad] Hiro kommer hem efter tio vintrar i skogen, skägg grått, ögon tomma, kläder trasiga. Kattegat känner inte igen honom vid porten. Vakterna ropar - vem är du, gammal man? Miyako ser honom först, prinsessan 35 år nu kall, Du lämnade oss, säger hon, du lämnade dina söner. Kenji 25 år står med Järnsida runt halsen, Haru 22 år med bara ett öga men ser allt, Akira 20 år som inte talar men ler när blodet rinner, Daiki 18 år som slår ihjäl en björn med bara händerna. Ingen av dem reser sig, ingen säger far. Jag behöver inga kungar, säger Hiro, Jag behöver ett skepp och tio pojkar som ingen kommer sakna. Flocken tittar bort, bara unge sonen till Akari nickar. Kanaka är gammal nu också, bygger fortfarande skepp som gråter, Ska jag bygga din kista eller ditt skepp, Hiro? Båda, säger Hiro. Båda. [Verse 5 - Wessex sista gång, detaljerad] Floden Thames igen, men vattnet är kallare nu, Wessex vita klippor ser likadana ut, men Jiro är inte samma man. Kung Jiro 60 år, fet, trött, omgiven av munkar som skriver ner allt. Han ser drakskeppet, ser mannen med grått skägg, och vet direkt vem det är. Hiro Okamura, säger Jiro, jag visste att du skulle komma. Jag kom inte för att plundra, säger Hiro, jag kom för att du ska förråda mig. Som du förrådde Ren? frågar Jiro. Som jag förrådde alla, säger Hiro och sätter sig ner. De dricker vin från Rom, pratar om Odin och Jesus hela natten, två gamla män som en gång ville äga världen. På morgonen låter Jiro vakterna ta honom, förlåt mig vän, viskar Jiro, men jag måste ge dig till Kung harakusa av hamada, Annars kommer dina söner aldrig hämnas, och din saga dör här. Hiro ler, kedjad, blod i munnen, Gör det, säger han. Låt mina söner bli större än jag någonsin var. [Final Verse - Ormgropen] Hamada, gropar av huggormar, Hiro kastas ner, skrattar trots giftet. Kira är hertig i Paris nu, Akari jarl, sönerna kungar. Hiro ser upp mot himlen: Hur smågrisarna ska grymta när de får höra hur galten led! [Final Chorus - Tragisk, stor kör] HIRO OKAMURA! Dog inte som bonde! HIRO OKAMURA! Dog som saga! Du ägde inget land, men alla hav! Plötsligt blev vinden stilla! Sönerna står vid havet och kollar ut! [Outro: Whisper from sons] Far... vi kommer.
