Krypens Kyrka [NDC TT]

Små insekter i mitt hår, små insekter överallt. Små insekter i min byxlinning, allt blir plötsligt lite galet, lite kallt. Små insekter i mitt synfält, som små stjärnor i mitt rum. Att bara se dem där tillsammans, gör min hjärna snurrig, dum. Flygande insekter överallt, surrar mjukt men ändå vasst. Genom luften, genom natten, som en glittrig liten last. Som små diamanter i skyn, blinkar till och försvinner fort. En har fastnat i mitt öga, men jag dansar ändå bort. Insekter får mig att vilja dansa, dansa, dansa, får mig att vilja dansa, dansa, dansa. De där små krypen får mig att snurra runt i trans, ja— insekter får mig att vilja dansa. Insekter som kryper runt omkring, vrider sig i jord och sand. Kladdiga och sega varelser, små som gömmer sig i land. Ska jag äta dem? Nej, aldrig! Det känns inte som min stil. Jag vill hellre stampa takten tills jag tappar all min chill. Stampa, stampa genom natten, foten följer rytmens slag. Allt blir konstigt, allt blir vilt nu, jag kan dansa natt till dag. Insekter får mig att vilja dansa, dansa, dansa, får mig att vilja dansa, dansa, dansa. De där små krypen får mig att snurra runt i trans, ja— insekter får mig att vilja dansa. De får mig att skrika, ropa högt, som om världen står på spel. För många ben och inga planer, men de hittar ändå fel. De bits och sticker, suger, surrar, kommer alltid lite nära. Trots att jag blir smått hysterisk är det svårt att inte bära rytmen i min kropp när allting surrar runt mig utan paus. Kanske är det deras kaos som gör dansgolvet till mitt hus. Insekter får mig att vilja dansa, dansa, dansa, får mig att vilja dansa, dansa, dansa. Hela världen snurrar med mig i en märklig liten chans, ja— de där insekterna får mig att vilja dansa. Dansa, dansa, dansa nu, surr i natten, aldrig slut. De där insekterna får mig att… dansa ut.