
(Intro â talat, med ett flin) âBrorsan⊠tyst nu. Vi snackar inte om kĂ€rlek, pengar eller livet lĂ€ngre. Vi snackar om nĂ„t viktigare. Norrlands Guld.â (Vers 1) HĂ€r stĂ„r vi vid Volvoân, med kromet som glĂ€nsâ, raggsockor, skinnvĂ€st och en burk i varje nĂ€v. Myggen biter! radion brusar dansbands-ton, men allt blir liksom vackert nĂ€r man öppnar en gyllene stund. (RefrĂ€ng) Norrlands Guld â du Ă€r som kĂ€rlek pĂ„ burk, som en puss av sommarn, fast med mer fylla och flin. Vi höjer dig mot himlen, som en helig ritual, skĂ„l för dig, din gyllene, iskalla kanal! âž» (Vers 2) Du smakar som semester fast vi aldrig Ă„ker nĂ„nstans, som midsommar i en pallkrage, eller brĂ€nnvin utan sans. NĂ€r du bubblar i glaset, dĂ„ kĂ€nns livet rĂ€tt, Ă€ven om lönen Ă€r slut och bensinen, som plĂ„nboken, Ă€r tom. (RefrĂ€ng) Norrlands Guld â du Ă€r vĂ„r enda plan, nĂ€r kĂ€rleken kraschar och chefen Ă€r ett svin varenda dag. Vi sjunger: âSkĂ„l!â, och natten Ă€r lĂ„ng, du gör varje raggarhjĂ€rta till en romantisk sĂ„ng. âž» (Bridge â lite för Ă€rligt) Och nĂ€r framtiden kĂ€nns svajig som en rostig Amazon, Ă€r du som en soluppgĂ„ng i aluminiumkartong. Ingen psykolog behövs, ingen dyr terapi, bara du, jag och en grillad korv i hand. âž» (Sista refrĂ€ng â alla sjunger, lite för högt) Norrlands Guld â du Ă€r vĂ„rt hjĂ€rta och skratt, du har rĂ€ddat fler kvĂ€llar Ă€n vi nĂ„nsin fattat. SĂ„ höj din burk, och sjung med i kvĂ€ll, för utan dig hade livet varit⊠ganska fel. âž» (Outro â spoken med kĂ€rlek) âSÄ⊠tack Norrlands Guld. För att du alltid stĂ„r dĂ€r i kyldisken⊠och vĂ€ntar pĂ„ oss.â

