Junie Chavez bakom ratten ikväll 940’n skakar men följer snällt Jim sitter bredvid, låtsas va’ cool men byter låt mest för att dölja sin puls Hon är så vacker i gatljusens sken han glömmer bort vilken låt som gick sen “Den här är bra…” men han hör knappt nåt för allt han tänker är hur hon ler så smått (Refräng) Junie kör genom natten, lugn och fri Jim bredvid men säger knappt nåt, för blyg för att bli den som förstör det som redan är bra så han sitter tyst… och bara vill va’ kvar Junie Chavez, stjärna i stan han fattar inte hur han hamnade här ibland I en gammal 940 som knappt orkar mer känns det som livet är perfekt när han ser (Vers 2) Hon skrattar till när bilen ger ljud “Den där kommer dö snart”, säger hon mjukt Han ler lite snett och kollar på henne tänker “jag hoppas vi kör lite längre än så, ändå, vi två sen…” Hans hand nära hennes, men inte riktigt där han vågar inte, men han vill så gärna svär Så han höjer musiken, låtsas det är planen fast egentligen vill han bara stanna i stunden (Refräng) Junie kör genom natten, hår i vind Jim tänker “säg nåt nu”… men han gör det aldrig riktigt in Men kanske räcker det ändå just så att få sitta bredvid, och bara förstå (Stick) Och om bilen stannar nånstans på vägen kanske det är där han vågar ta stegen säga “jag gillar dig… mer än en vän” eller så skrattar de bort det igen (Outro) Junie Chavez, i neonljus blått han säger inget… men känner allt ändå I en 940, rostig och sned sitter han kvar – och är lite kär i smyg
