Där himlen känns så nära Vers 1 Vi sitter här i bussen, på väg mot fjällens land. Hösten färgar skogen, och ljuset vilar stilla ibland. Vi bär på våra tankar, på minnen, hopp och svar. Så färdas vi tillsammans, mot vägen som vi har. Refräng Där himlen känns så nära, där vinden stilla går, finns något vi ej kan förklara, men hjärtat ändå förstår. Och över berg och dalar går ljuset vart vi går. Kanske finns en hand som leder, fast ingen av oss den ser. Vers 2 Där sitter hon vid rutan, med sin hand på magen sin. Hon ser mot fjällens höjder och tänker tyst därin: ”Låt det som väntar komma, låt mig finna vägen fram.” Och kanske hörs en stilla röst i vinden över land. Vers 3 Vi färdas över fjället, med hösten runt omkring. En stund är vi tillsammans, fast våra liv är skilda ting. Sen öppnar sig en horisont, och vägen går mot hav. Vi vet så lite om morgondagen, men ändå färdas vi dit. Sista refräng Där himlen känns så nära, där vinden stilla går, finns något vi ej kan förklara, men hjärtat ändå förstår. Och när vägen går mot havet och bergen lämnas kvar, bär vi med oss något större än det svar vi aldrig har.
