(Vers 1) Jag vaknar med en lista som är längre än mitt liv, men hjärnan bara snurrar som ett färgglatt karusellarkiv. Ska städa lite grann men fastnar mitt i steget, sitter på en stol och scrollar bort halva jävla fredaget. Ser en strumpa på golvet, tänker: den ska jag ta, men hittar nåt roligare och glömmer vad jag höll på med, ja. En kopp i köket ropar, men jag går åt andra hållet, och plötsligt står jag i badrummet och sorterar mitt badrumsskåp --- (Pre‑Chorus) Det är som hjärnan trycker pause, fast kroppen vill trycka play. Jag fastnar i mitt eget kaos, och tiden bara försvann — hej då, hej! --- (Chorus) För jag har ADHD, baby, hjärnan går i fyrtakt, men kroppen sitter fast som i en osynlig makt. Jag irrar runt i lägenheten, tappar bort min plan, hamnar i en ADHD‑paralys — igen, som varje dag. Jag har tusen saker på min lista, men jag gör en helt annan grej, det är kaos, det är tempo, det är jag — okej! ADHD, baby, jag är överallt på en gång, men jag lovar, jag kommer fram — till slut — i min egen sång. --- (Vers 2) Jag ska bara vika tvätt men hittar ett gammalt foto, sen sitter jag och minns och glömmer tiden — det är så typiskt, bro. Dammsugaren står mitt på golvet som en tyst protest, men jag går och vattnar blommor som jag glömt sen sist, så fest. Jag öppnar kylskåpet, glömmer varför jag kom dit, börjar rensa hyllor, hittar glass — och plötsligt är det skit. Jag skrattar åt mig själv, för jag vet hur det här går, det är som att hjärnan kör rally medan kroppen står på bromsspår. --- (Pre‑Chorus) Det är som hjärnan trycker pause, fast kroppen vill trycka play. Jag fastnar i mitt eget kaos, och tiden bara försvann — hej då, hej! ---
