[Intro] Sista bussen blinkar kallt, regnet rinner över glas. Jag står kvar med trötta händer, ingen brådska, ingen plats. [Vers 1] Två och en halv timme hem om allting går som det ska, två byten genom natten, trettio minuter kvar. Jag räknar varje lyktstolpe som om den bar mitt namn, med jackan full av gammal lukt från kök och golv och damm. Reklamen ler från hållplatsen och lovar mig ett liv, men jag har bara växelmynt och värk i varje kliv. En kvinna sover lutad mot sin väska och sin skam, och staden drar förbi oss som om ingen hörde fram. [Refräng] Om jag har tur får jag se barnen en stund. Om jag har tur är lampan fortfarande tänd. Om jag har tur hinner jag hem innan morgonen tar mig igen. Om jag har tur är jag någons pappa än. [Vers 2] Jag hade tänkt berätta något roligt när jag kom, men orden somnar i mig innan tåget vänder om. Jag sparar varje leende jag inte orkade ge, och undrar om de märker när jag inte längre ser. Det finns en plats vid köksbordet där jag brukade sitta ner, nu är den mest ett löfte om att jag ska hinna mer. Jag skickar ett “är på väg” fast ingen väntar vaken kvar, och skärmen lyser ensam som ett litet altarsvar. [Refräng] Om jag har tur får jag se barnen en stund. Om jag har tur är lampan fortfarande tänd. Om jag har tur hinner jag hem innan morgonen tar mig igen. Om jag har tur är jag någons pappa än. [Bro] Nästa byte. Nästa natt. Nästa skift. Nästa skatt. Nästa månad. Nästa lån. Nästa gång jag kommer från. Jag är här. Jag är sen. Jag är trött. Jag är hem. Inte hemma. Inte än. [Vers 3] En pojke ritar hjärtan i imma på ett fönster längre fram, jag tänker på små fingrar som en gång höll i min hand. Jag tänker på en dörrmatta, en jacka, små skor i rad, på röster bakom väggen som blev större dag för dag. Jag tänker att jag borde gråta, men kroppen är för van, den sparar allt till senare och kallar det för plan. Så jag sitter sist i vagnen när natten tappar färg, med hela livet bakom mig och hemmet någonstans där. [Refräng – sista] Om jag har tur får jag se barnen på farstukvarten. Om jag har tur står världen stilla där. Om jag har tur hinner de fråga var jag varit. Om jag har tur har jag ett svar när jag är där. Om jag har tur får jag se barnen en stund. Om jag har tur är lampan fortfarande tänd. Om jag har tur hinner jag hem innan morgonen tar mig igen. Om jag har tur är jag någons pappa än. [Outro] Sista passageraren, sista bussen hem. Staden sover utan skuld, jag åker genom den. Sista passageraren, hållplats efter hållplats kvar. Om jag har tur finns någon vaken. Om jag har tur finns jag kvar.
0/500