Greta Text och musik; Björn Wadström Hon stod ensam med skylten en fredag, regnet föll tungt mot asfalten grå. De log åt barnet med drömmen om framtid, men världen började ändå förstå. Hon talar med kraft, med tystnad och vrede, när makten vältrar sig i ord. Hon säger: "Ni stal min barndoms trygghet" och vi hör sanningen i hennes ord. Svält i världen, men slipsen sitter fint, statsministern ler, tuggar bullen med flin. Kanelbullens dag, men planeten brinner, barnen svälter, och makten försvinner. Vi ser dem blunda, vi hör dem ljuga, men Greta står kvar, låter sanningen duga. Hon säger: “Res er, ni som har modet kvar framtiden är vår!” Hon talar för haven, för träden, för vinden, för isarna som smälter i norr. Hon är ingen profet, bara sanningen själv, som vägrar stå still när allt går åt fel håll. De kallar henne naiv, hysterisk, besvärlig, men hon bär vetenskap som sitt svärd. För varje ord hon säger klär hon av en lögn, och världen darrar av hennes ärlighet. Svält i världen, men slipsen sitter fint, statsministern ler, tuggar bullen med flin. Kanelbullens dag, men planeten brinner, barnen svälter, och makten försvinner. Vi ser dem blunda, vi hör dem ljuga, men Greta står kvar, låter sanningen duga. Hon säger: “Res er, ni som har modet kvar framtiden är vår!” Hon behöver inga medaljer, inga titlar, hon behöver att vi reser oss nu. För tiden är inte på vår sida, men hoppet finns , och det stavas du.
