norrsken version 2

Under midnattshimlens kalla valv går jag där snön är tyst och kall, min andedräkt i frostig is bär dina ord som ekade liv. Där ovan brinner grönt och blå, ett hav av ljus i mörkrets rå, det flammar mjukt i slöjors svall och speglar hjärtats tysta fall. Norrsken, flamma över fjäll, över natt och frusen själ, Måla himlen, klar och vid, med minnen från en annan tid. Det dansar lätt i vinterns famn, som om det visste forntida land, var skiftning bär en stilla bön om allt som dog när marken frös. Jag står där ensam, blek och klen, bland granars sus och stjärnors sken, och önskar att dess ljus värmde mig en stund och kunde nå min mörka grund. Norrsken, blekna ej så fort, låt inte hoppet blåsa bort. I nattens djup, i sorgens hav, är du det sista jag har kvar.