mer än vårt kött och blod

Du kliver av när staden blundat neonsår i regnblöt asfalt Bussen suckar, dörrar stängs, tankar om fasa förträngs. En ondska som har nio liv, har bestämt sig, att ta ditt enda liv Ni sa: En andra chans! – Vi sa: Hur många?! Ni sa: Mer tid! Men hon hade inget kvar! Ni sa ingenting till hennes försvar! Jag skriker mot ett samhälle, som skyddar papper och sina ord, mer än vårt kött och vårt blod. Dom ler i rätten, slipsen sitter snett dom lär sig orden ni vill höra rätt Ni släpper ut dom, tvättar era händer Som att ni tror ni släcker bränder. Jag undrar om du kände dig stark, eller bara van vid att inget skyddar dig Dom går där ute, ni vet exakt ni har sett dom förut, hört deras namn onda jävlar med tomma ord. ute efter lidande, leva ut begär Ni sa: En andra chans! – Vi sa: Hur många?! Ni sa: Mer tid! Men hon hade inget kvar! Ni sa ingenting till hennes försvar! Jag skriker mot ett samhälle som skyddar papper och sina ord, mer än vårt kött och vårt blod! Och jag hatar en värld, där hon måste vara modig för att ni är fega och ignorerar, förövaren är kallblodig. Ni sa: En andra chans! – Vi sa: Hur många?! Ni sa: Mer tid! Men hon hade inget kvar! Ni sa ingenting till hennes försvar! Och jag skriker mot ett samhälle som skyddar papper och sina ord, mer än vårt kött och vårt blod! Skyddar papper och sina ord, mer än kött och blod!