Han packade sin bil med flyttkartonger vid Bottenhavets rand Han lämnade Söderhamn, den stad där han växt upp, hans eget land Reste mot en mindre stad, en bit söderöver, en bit längre ner Jag hjälpte honom bära in hans möbler, när han flyttade till sitt nya kvarter Den här mannen, han var vänlig och trevlig, men en sällsynt figur Hans inre kompass gick i otakt, han saknade vanlig normal struktur Han hade sina egna uttryck, egna fraser och hävdade utan minsta krusidull Att går något väldigt snabbt så går det fort som ett flugknull! Spiroket! Spiroket! Det här är balladen om världens märkligaste man Han är rask och flink i sitt arbete, när maskinen från Solna sätter igång En skicklig, driven yrkesman som knogar hela natten lång Under tryck och under press, där arbetar han som bäst Han var en mycket märklig man, men med honom var jobbet fest Han var galen som få när han plötsligt kom gående med raska kliv Som om hans steg stod i brand, som om han jagade ett annat liv Morrade högt när han bet sig i knogen, hans blick var vild och het Denna märkliga man, en rastlös själ i sin egen verklighet. Spiroket! Spiroket! Det här är balladen om världens märkligaste man Vi fann varandra i en gemensam känsla, i ett gemensamt förakt För en viss odräglig och löjlig person som vi båda tagit i akt Och när vår boss kom störtande rödögd och dragen som en kaskelott Då log vi mot varann och skrattade så högt och så gott Vart han tog vägen sen har jag inte den minsta aning om Om han bor kvar i söder, om han är tillbaks varifrån han kom Jag vet faktiskt inte ens om han vandrar bland oss här än Den mest märkliga man jag någonsin kallat min vän Spiroket! Spiroket! Det här är balladen om världens märkligaste man Men så hör jag ett läte, ett ”Skucku!” från en flyttbil som far förbi Jag tycker mig känna igen den man som jag såg sitta där i Han tutar, han stannar, och rutan vevas ner och han frågar God dag! ”Jobbar Tord idag?” Spiroket! Spiroket! Klart att Tord jobbar idag!
