[Verse 1] Vi byggde en motor av eld och av drömmar, vi lärde oss tämja vind och hav. Vi reste högt över gamla gränser, vi tog mer än vi någonsin gav. Vi mätte vår styrka i hastighet, i siffror, i kraft och i kontroll. Men glömde ibland att fråga oss själva: vart leder vägen vi färdas på? [Pre-Chorus] För ett system kan bära en styrka, som ingen ensam kan förstå. Och när världen blir större än blicken, måste vi lära oss att lyssna ändå. [Chorus] Kan en art som förändrar världen lära sig att förändra sig själv? Kan handen som håller i kraften också förstå sitt ansvar? Vi behöver mod utan arrogans, ödmjukhet utan att ge upp. Hopp utan blinda löften, en kompass när vägen blir tung. [Verse 2] Vi jagar lösningar på symptomen, men glömmer ibland att fråga varför. En skog är stark genom mångfalden, en kropp genom balans och försvar. Ett samhälle lever genom lärandet, genom frågor vi vågar ha kvar. [Bridge] Inte en ledare som aldrig kan falla. Inte en röst som säger: "Jag vet." Utan miljontals små frågor, som hjälper oss hitta rätt. Att kunna säga: "Vi hade fel." Att kunna lyssna: "Vi ser mer nu." Det är kanske den största visdomen en människa kan nå. [Final Chorus] Kan en art som förändrar världen lära sig att förändra sig själv? Kan vi bära den kraft vi har skapat utan att förlora vår själ? Vi behöver mod utan arrogans, ödmjukhet utan att ge upp. Hopp utan blinda löften, en framtid vi bygger tillsammans. För vi är inte herrar över livet, vi är en del av dess sång. Och den som kan lyssna till helheten kan också hitta vägen en gång. [Outro] Motorn har vi byggt. Frågan är om vi har byggt kompassen. Vi lär oss. Vi lyssnar. Vi ändrar kurs. [Fully resolved ending]
