En skruttig bil rullar sakta fram Genom damm och sommarbris. En man kliver ur, lite stel och rak, På sitt eget, tysta vis. Pipan ryker, hatten sitter snett, Han hälsar på allt han ser. Världen är ordnad, strikt och korrekt, Tills han snubblar och ler! Här går han nu, SEMESTERSABOTÖREN! En virvelvind i en stilla hamn. Han öppnar dörren och stör direktören, Utan att ens veta hans namn. Ett vänligt kaos i varje spår, Där Monsieur Hulot går! En tennisracket, en märklig serve, Och alla tappar sin stil. Fridfulla gäster tappar sin nerv Vid hans gungande profil. En dörr som gnisslar, en båt som går av, En raket som lyser upp mörkret. Han är en främmande fågel vid ett hav, Som inte förstår det där regelverket! MONSIEUR HULOT! MONSIEUR HULOT! Här går han nu, SEMESTERSABOTÖREN! En virvelvind i en stilla hamn. Han öppnar dörren och stör direktören, Utan att ens veta hans namn. Ett vänligt kaos i varje spår, Där Monsieur Hulot går!
